Vattkoppsfri imsevimse i vårtider
Nu är de borta! Prickarna alltså! Och det har de varit i nästan en vecka… Vattkopporna syns bara som små rosa märken numera och jag får äntligen leka med kompisarna igen! Så det är vad jag har gjort hela veckan!
Veckan då jag hade en massa prickar var tråkig mest hela tiden för det enda som hände var ingenting… Jag var bara hemma med mamma och/eller pappa hela tiden.
ZZZZZZZZZ
Som tur var kom mormor kom en kväll och lekte. Under tiden som jag var prickig hann jag även slå i näsan ordentligt så att det blev ett rött märke. Det var en låda som inte gjorde det jag ville när jag skulle stiga ur den…
ZZZZZZZZZSom tur var kom mormor kom en kväll och lekte. Under tiden som jag var prickig hann jag även slå i näsan ordentligt så att det blev ett rött märke. Det var en låda som inte gjorde det jag ville när jag skulle stiga ur den…
Trots skadan så kunde jag rynka näsan så mammas glasögon inte gled ner...Tillslut hade jag skorpor på alla prickarna och fick jag träffa folk igen (det tog en vecka). De första som jag lekte med var Maja och Mille. Vi hade hur kul som helst och vi har träffats flera gånger den senaste veckan och lekt, både ute och inne.
Våren är här! Vädret har varit jättefint nu när jag blivit prickfri så vi har varit ute mycket. Jag har varit i lekparken med Julia – då smakade jag på sand. Det var inte jätteäckligt, men inte heller speciellt gott. Mamma och pappa blev äcklade och tyckte jag skulle sluta med en gång. Undrar varför…? Julia visade hur bra hon har blivit på att gå – kul! Emelie har också varit i lekparken med mig och då var även Mille och Maja med. Vi kollade in ankorna…
Jag har även träffat Minna B, Stella, Lucas och Albin. Vi har lekt i ute, både i Minna B’s lekpark och uppe i Stadsparken. Jag och Stella undersökte kottarna och turades om att hålla i dem!
Kottundersökning i ett soligt StadsparkenNu kan jag alla rörelserna till ”Imse vimse spindel”! Så fort jag hör låten så börjar händerna och armarna röra på sig. Det är inte varje gång jag gör alla "momenten", men ”ner faller regnet, spolar spindeln bort” sitter varje gång. Tyvärr sjunger mamma och pappa lite för sakta för de ligger hela tiden en takt efter mig! Vi får öva lite mer tillsammans så att vi blir mer samspelta…
Må gott i vårvädret – vi hörs snart igen!
Kramar
En nästan helt prickfri Minna
Kramar
En nästan helt prickfri Minna
Kommentarer
Trackback